livet enligt linn

Här om dagen snöade det. Riktigt försiktigt dalade snöflingorna ner, fridfullt landade de på det redan tjocka snötäcket. Jag gick ut för att skotta, blev lite passligt svettig i kylan. Hade klätt på mig mina höga filtstövlar och en varm jacka för att säkert inte börja frysa. När jag skottat färdigt tittade jag ut på gården. En meter snö överallt. Jag tog ett steg, sedan ett till. Snön sökte sig in i stövlarna, upp på benen och kylan trängde igenom, men det gjorde ingenting. Jag ställde mig mitt på gården och tittade upp. Sedan lät jag mig falla bakåt. Rakt bakåt, ner i snön. Jag låg där och tittade på natthimlen, på stjärnorna och på snöflingorna som fortfarande föll. Då var jag mig själv. Jag lämnade allt annat och fick bara vara jag. Ensam.