livet enligt linn

Ett år sedan. Tänk att det har gått så länge sedan jag började insjukna. Den ätstörning jag har kallas anorektisk bulimi, det gör ont att skriva det, jag brukar inte namnge min sjukdom. Kanske för att undvika, för trots att jag vill vara öppen och att jag gärna svarar på frågor och pratar om min sjukdom så är det svårt att inte känna skam. Samhället accepterar inte och hyschar ner alla sorters beroende sjukdomar. Mitt huvud är så fullt med tankar som jag skulle villja skriva så det värker nästan, men jag får ingen ordning på dem. Ni förstår inte hur frustrerande det är att inte bli frisk och att inte veta när man nästa gång får panikångest. Jag hatar att någon hela tiden har koll på mej, och att jag inte kan gå igenom en dag utan att en del av mej hatar mej själv för att jag äter. Fortfarande så tänker jag på allt detta också om jag har en bra period. Och nu när jag har haft en svår och förjävlig period den senaste månaden så är allt tusen gånger värre. Från de riktig dåliga dagarna minns jag aldrig mycket. Då finns det inte mycket annat än kalorier i tankarna och då spelar ingenting annat någon roll. Och då menar jag verkligen ingenting. Jag kan förändras på en sekund, och då blir jag som en annan människa. Jag pratar inte, känner inte, bryr mej inte och tittar ingen i ögonen. Oftast händer det om något inte blir som jag tänkt mej, jag märker det genast själv. I sådana stunder skulle jag närsomhelst skita på tillfriskningsprocessen och istället luta mej på den falska tryggheten som finns i ätstörningen och som jag är beroende av. Den är skör och det vet jag, men just då är jag också så svag så jag orkar inget annat. Innerst inne vill jag ändå alltid bli frisk, det är det enda som påriktigt betyder något för mej, och ifall det betyder att skolan inte går bra eller att jag inte orkar med något som jag annars skulle göra så måste det få vara så. Jag måste ta en sak i taget. Nu ska jag fortsätta lyssna på musik och så kanske jag tittar på någon film, imorgon är jag ledig så jag har hela dagen på mej att sova. Ha en skön kväll och sköt om er, kram!