Jag vill ge dig någonting på vägen

Jag har vuxit så mycket under det senaste året. Jag har lärt mig att uppskatta livet, glädjen och lyckan. Fortfarande kan jag inte säga att jag mår bra eller att jag är lycklig, inte alls. Men jag mår såå mycket bättre och är så mycket lyckligare än på länge. Det är en helvetes massa saker som jag gått igenom och när jag nu har bearbetat dem och acceperat det mesta har jag blivit så stark. Ingen kommer någonsin att kunna ta den styrkan ifrån mej, när man en gång har kommit så långt som jag nu kommit går det inte att sjunka helt och hållet tillbaka. Det lovar jag.

Någon undrade hur jag kunde söka hjälp. Det har jag också undrat, otaliga gånger. Men ärligt talat så blev jag så livrädd för mig själv då mina första bulimiska symptom dök upp. Jag var så bortappad och jag kände att jag hade tappat kontrollen, fast det egentligen var tvärtom. Dessutom peppade min fina vän mej och det hjälpte mig att berätta. Och det lönade sig! Snälla jag ber er alla som läser detta och mår dåligt; Berätta! Tala om det med någon! Vem som helst. Kurator, vänner, föräldrar, vem som helst!!! Jag tänker inte ljuga och säga att det är enkelt, för tiden efter att jag har berättat har varit den absolut värsta i mitt liv, men jag har också fått så mycket livserfarenhet som kommer följa mej hela resten livet.

Det är ingen idé att ni går och bär på ert illamående själv. Jag vet att man kanske skäms eller är rädd för vad som kommer att hända, men är det inte tusen gånger mera skrämmande att tänka att man inte kommer att leva ett lyckligt och värdigt liv förrän man tar itu med problemen. Jag har själv varit där och det är skitsvårt och jag vet att det bara känns som att man inte orkar bli frisk och att det är mycket bättre att stanna kvar i mörkret. Men jag vill bara säga att det inte är sant! Ni måste förstå att det finns något så mycket bättre! Ett liv utan en sjukdom (må de vara ätstörningar, depression eller något annat) är ett riktigt liv. Och det är dit jag strävar. Livet är fint, trots att det är omöjligt att tro på det ibland.

Så ju snabbare du tar itu med det jobbiga, desto fortare börjar du må bra igen. Det vet jag!

Pussar och kramar, sköt om er. Sov gott, Linn

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag har suttit o väntat på dethär svaret, uppdaterat sidan 1000tals gånger medan jag väntade. Det var det värt. Det e galet svårt för mej, dom få vänner som vet om att jag mår dåligt, vet inte att jag mera mår dåligt, bara att jag gjorde de en gång i tiden. Men får se hur jag gör, luta justnu mot att hålla tyst, iallafall tills jag får kroppen jag vill:) men tack, tack massor.

kram

2010-09-20 @ 21:39:47
Postat av: Anonym

Sjukt kloka ord!

2010-09-22 @ 15:02:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0