dröm vs verklighet
DRÖM:
frukost - bacon, bönor och ägg alternativt pannkakor
lunch - pizza, kebab eller hamburgare
mellanmål - fruktsallad med smulten choklad
middag - pizzarester typ
kvällsmål - något gott, ex. kaka, choklad, kex
VERKLIGHETEN:
frukost - gröt
lunch - vanlig hemmamat, typ fisksoppa
mellanmål - joghurt + frukt
middag - hemmamat igen
kvällsmål - bröd eller gröt
Det här dagdrömmer jag om. Sedan när jag blir frisk, då jävlar.
frukost - bacon, bönor och ägg alternativt pannkakor
lunch - pizza, kebab eller hamburgare
mellanmål - fruktsallad med smulten choklad
middag - pizzarester typ
kvällsmål - något gott, ex. kaka, choklad, kex
VERKLIGHETEN:
frukost - gröt
lunch - vanlig hemmamat, typ fisksoppa
mellanmål - joghurt + frukt
middag - hemmamat igen
kvällsmål - bröd eller gröt
Det här dagdrömmer jag om. Sedan när jag blir frisk, då jävlar.
SAKNADEN
Måste säga att det finns så mycket jag saknar att kunna njuta av. Ingen kan förstå hur jag känner. Screw this shit.
.
Courage
I told another lie today
And I got through this day
No one saw through my games
I know the right words to say
Like "I don't feel well"
"I ate before I came"
Then someone tells me how good I look
and for a moment
For a moment I am happy
But when I'm alone
No one hears me cry
I need you to know
I'm not through the night
Some days I'm still fighting to walk towards the light
I need you to know
That we'll be okay
Together we can make it through another day
I don't know the first time I felt unbeautiful
The day I chose not to eat
What I do know is how I changed my life forever
I know I should know better
There are days when I'm okay
And for a moment
For a moment I find hope
But there are days when I'm not okay
And I need your help
So I'm letting go
Denna sjkudom är alltför komplicerad. Suck säger jag bara. Men jag är på
god väg, det är bara tid, tro och hopp som behövs. Och förstås viljan att
bli frisk..
Ätstörning
Tröja från HM.
Nu har jag musik i öronen, surfar runt på nätet och skriver ner lite tankar om ätstörningen. Ja, vissa saker i livet överraskar en som en blixt från en klar himmel och jag trodde verkligen att jag var den sista personen som skulle drabbas av denna sjukdom. Så fel man kan ha. I snart 9 månader har jag kämpat. Kände att det var dags att skriva ut det på bloggen, de flesta vet ändå om det.
Nu är det dags att duscha och sedan vill jag nog tända ljus och se på tv. Pusskram, sköt om er!
