livet enligt linn

Hade terapi direkt efter lägerskolan idag. Jag var så trött och sjuk så det blev bara gråt hela timmen. Det kändes bra, man behöver gråta ut då och då. Alla människor går igenom något jobbigt i livet, mer eller mindre. Och alla behöver prata och gråta för att klara av att acceptera det och till slut gå vidare och märka att det bara var en del av livet. Det går att överleva även de allra svåraste stunderna. Minnena av just de stunderna fick mig att gråta ordentligt. Riktigt hemska minnen. Dessutom närmar sig datumet då min tearpeut slutar. Det gör ont.