Ätandet
Så nuförtiden har jag det lättare, jag kan äta bullar och godis och choklad. Det tackar jag gud för, det är ju det bästa som finns. Dock kan jag kanske inte njuta fullt ut av det ännu, men det kommer väl.
gick du mycket ner i vikt under din ätstörning?
har läst din blogg ett tag nu och är jätte glad och stolt över dig, du kommer klara dig ur dethär det vet jag! Jag är själv ett år yngre än du och har snart lidit av ätstörning i 3 år. För mig är det maten och rädslan att gå upp i vikt som ligger bakom min sjukdom och det gör det så så jobbit att försöka bli frisk. Man är tvungen att möta sina största rädslor hela tiden om och om igen. Jag mår själv psykiskt mycket sämre när jag kämpar på att bli frisk och vet inte allttid hur och om det här kommer att sluta. Är nog av den åsikten att en ätstörning aldrig försvinner helt, den finns ändå allttid där nånstans men man kan leva ett liv nästan utan ångestfyllda tankar. En del av dethär beror säkert på att jag inte minns hur det är att njuta av mat, hur det är att vara frisk. Jag hoppas att du och jag kan bevisa mina tankar fel. Sköt om dig och ge inte upp!
kram
